Fantasyfilmens framväxt

Fantasy är idag en mycket stor genre som har vuxit rejält i takt med att datatekniken utvecklats så mycket att det numera går att i princip göra en helt animerad film i datorn, om man så vill. I dag är det svårt att se vad som är äkta i en film och vad som är gjort med datorer, så bra är tekniken.

Begreppet Fantasy kommer från litteraturens värld och de mest kända romanerna torde vara J.R.R Tolkiens trilogi Sagan om ringen. De var dock inte de första fantasyböckerna som blev film. Det finns exempel från tidigt 80-tal och även 70-tal men de är så undermåliga i kvalitet att de flesta inte vill se dessa idag. En av dessa är Legend från 1985 med Tom Cruise i huvudrollen. Legend är en ganska trevlig film men präglas av ett något långsamt tempo och bygger mycket på hur en traditionell saga är. Sagoinslaget är ofta starkt inom fantasygenren eftersom det är vanligt med talande djur, flygande hästar och magi, men det är inte lika markerat i alla filmer som i denna. Dock var det relativt vanligt i filmade fantasyhistorier i början.

Ett annat exempel från ungefär samma period är filmen Willow med Warwick Davis i huvudrollen. Även här är känslan av saga mycket stark då det handlar om en dvärg som får ta hand om ett nyfött människobarn som till varje pris måste skyddas mot de onda krafter som vill döda det. Lite av en blandning av Moses i vassen och kampen mellan ont och gott.

Ett hopp fram till 2001 och då sker det storverk inom fantasyfilmen! Det har kommit flera fantasyfilmer innan detta år men nu äntligen kom den efterlängtade första filmen från Peter Jackson som väntat i flera år på att datatekniken skulle vara så utvecklad så att han kunde filma Tolkiens Sagan om ringen på det sättet han ville. Det hade gjorts försök med Sagan om ringen tidigare med ganska mediokra resultat och Jackson ville inte hamna i den fällan. Filmerna skulle vara de storslagna epos som romanerna är. 2001 kom alltså filmatiseringen av bok nr 1. Sedan följde i rask takt de andra två filmerna och de var stora succéer alla tre. Filmerna är välgjorda och man har inte sparat på specialeffekterna men samtidigt försökt behålla Tolkiens ton från böckerna.